Varje storm har sina egna namn, den som tog mig med storm, den stormen har betydelsen segrare. Min storm heter seger.
Alltid väntat på att bli tagen med storm så som alla pratar om att det ska vara, att känna en bra känsla i hela kroppen och veta att det känns bra. Det gjorde det. Han tog mig med storm. Gav mig tryggheten jag inte känt på länge, en värme jag letat efter och det finaste leendet jag skådat.
Jag visste från den stunden jag tog han i handen och drog honom med mig att jag ville visa han för hela världen. Han gav mig den känslan och för första gången valde jag att lita på precis vad min magkänsla berättade för mig.
Lika väl som min magkänsla tre veckor senare berättade för mig att min storm, han, inte var den jag trodde. Jag visste när dörren till min lägenhet stängdes att det inte kändes som det borde. Men fortfarande står jag och låter stormen segra över mig. För det är ju precis den betydelsen stormen har. En segrare. Och han segrade över mig, över mitt hjärta. Jag kommer stå och titta på och låta stormen riva ner min mur jag har skapat runt omkring mig för att inte bli sårad. För någonstans vet jag att jag kommer stå där och återigen bli sårad. Men jag väljer att det är okej. Jag får bli sårad. Han kommer segra över mig. För det är precis det hans namn betyder. Han är min storm, han tog mig med storm och jag döpte den till segrare.
