någonstan tror jag att vi kände samma människa, men vi har gjort och gör på olika vis. du kände någon som kunde besergra världen. någon som var odödlig. jag känner någon som har insett att livet kan ändras på några millisekunder, någon som själv blivit besegrad av den död som man tidigare trott att man själv som människa alltid lär besegra.
vi känner samma människa, samma yta, personlighet med nu mera med ett annourlunda tankesätt som kan skämma han själv och ett hjärta vars är något trasigare än förrut. ett trasigt hjärta som någon efterlämnade utan några andra ord, utan någon förvarning blev allt som var kvar trasiga hjärtan. Hjärtan som andra försöker att laga bit för bit, trots en medvetenhet om att man aldrig kan laga ett hjärta. det kommer bara aldrig vara samma hjärta.
en bit kommer fattas. en bit fattas.
