tänk dig den personen som du delar dina djupaste hemligheter med, tänk dig den personen som är en av dom första du hör av dig till när något hänt, den personen som du ringer bara för att din dag ska bli bättre, tänk dig den personen som du skapat galna, knasiga och rent utsagt sommarens roligaste minne med. tänk på den personen.
hur kan man sedan bara att gå en annan väg från den personen, att ta varsin väg av stigen istället för att hålla varandra i handen och gå på stigen tillsammans.
hon var min bästa vän, den personen som du förmodligen också själv tänkte på i början av texten, din bästa vän, hon var min "tänk dig den personen"
är det inte märkligt hur den relation bara över några idiotiska sms kan bestämmas att mer eller mindre avslutas? avslutas utan en förklaring, utan att man förstår varför, utan något gräl.
att man inte längre ringer varandra, att man inte har hennes axel att luta sig mot mer, för hon finns inte längre till hands. en bästa vän som inte ens vet att jag på måndag ska befinna mig på en arbetsintervju klockan 16.00 nervös som ett svin.
det är som att göra slut med sin pojkvän. att man en dag, en torsdag i oktober bestämmer sig för att avsluta sin relation med någon som man tilltalat som sin bästa vän i några års tid.
vi gjorde slut
